Alla hundar är speciella och har sina egna, unika karaktärsdrag och personligheter och genom tiderna har detta uppskattats av alla möjliga människor; alltifrån enkla bondefamiljer, till faraoner och kärlekskranka amerikanska presidenter.
De har gett stöd och sällskap och varit allmänt gulliga men har också räddat liv och hjälpt människan i hennes ständiga utveckling.
Mats Carlboms bok Historiska hundar tar upp just detta fenomen och han behandlar hundar som av en eller annan anledning påverkat världshistorien på små eller stora sett. Han skriver om allt från den stackars gatuhunden Lajka som fick sätta livet till för att människan skulle kunna resa till rymden, till Bill Clintons labrador Buddy som stöttade presidenten efter hans utomäktenskapliga eskapader. Den svenske kungen Karl XII var oerhört förtjust i sina hun
dar och hans favorit, Pompe, ligger än idag begravd vid Karlbergs slott med inskription och allt.
Hunden har varit människans bästa vän sedan urminnes tider och i antikens Egypten gick man till och med så långt som att balsamera och högtidligen begrava sina hundar då de gick bort. Man hade till och med en gud som avbildades med hundhuvud och man trodde att djuren hade speciella länkar till livet efter detta.
Carlbom hävdar till och med att det eventuellt var en jycke som gav upphov till den stora splittringen inom den kristna kyrkan i 1500-talets Europa. Den engelske kardinalen Wolseys hund skall ha bitit den dåvarande påven, vilket urartade i ett storbråk varav kyrkan klövs i två. Kanske lite långsökt men ändå rätt intressant!
Hundar är, var och kommer alltid vara en viktigt del i människors liv så det faller sig ganska naturligt att de också präglat världshistorien med sin närvaro.